"Jag har skrivit om det förut och jag kan inte låta bli att halka in på ämnet igen. Jag oroar mig nämligen för valet i USA, och det är inte bara oro för att McCain ska vinna, det är också oro för vad som ska hända om/när Obama vunnit. Igår skrev jag om Dennis Lehanes nya bok, och om den rasism som kännetecknat det amerikanska samhället under alla år, då handlade det om upplopp i Boston, händelser med verklighetsbakgrund.
Skulle Barack Obama förlora presidentvalet så tror jag att det leder till upplopp, den s.k. Bradleyeffekten kan göra många ur USA:s fattiga afroamerikanska befolkning rejält ilskna och besvikna. Och ju starkare Obamas försprång blir desto fler rednecks planerar sannolikt attentat mot honom. De vill under inga omständigheter ha en färgad amerikansk president.
Möjligen är min oro obefogad, Secret Service har förhoppningsvis bra koll på säkerheten, men jag kan inte frigöra mig från onda aningar. Möjligen är jag en obotlig pessimist, jag vet inte. Inte heller tror jag att Barack Obama skulle bli mer än aningen bättre president än John McCain. Jag tror att det amerikanska samhället gör politiska makthavare till fångar i det egna systemet. Politik i USA är genomkorrumperad och man tar sig inte fram till Vita Huset utan att själv bli nedsolkad.
En sak som ligger nära mitt eget hjärta är förstås Mellanösternpolitiken. Nu har Israel sedan sextio år tillbaka ägnat sig åt etnisk rensning och ett ständigt mördande av palestinier. De olagliga bosättningarna expanderar i en aldrig tidigare skådad takt. Det visar sig dessutom att svenska företag äger företag på den ockuperade Västbanken, och nu senast att Ian Wachtmeister låter ett israeliskt företag tillverka delar av deras produkter i en illegal bosättning.
Jag tvivlar starkt på att Barack Obama kommer att göra någon skillnad för palestinierna. Det verkar som om de ska glömmas bort till förmån för apartheidstaten Israel. Det enda raka hade givetvis varit att en amerikansk president skulle meddela Israel att allt ekonomiskt och militärt stöd upphör 1/6 2009 och att USA, EU och FN sänder 50 000 beväpnade soldater för att befästa en demilitariserad zon på 1967 års stilleståndslinje.
Världssamfundets ekonomiska muskler borde efter det datumet användas till att ge palestinierna en fungerande infrastruktur efter så många års förtryck. Sedan bör man också tvinga Israel att betala ett mycket högt krigsskadestånd. Men ingenting i den vägen kommer att ske. Frågan är sedan många år en ickefråga i USA eftersom apartheidstaten fått något slags heligt skimmer bland de tokkristna, och de är inte få i Amerikas förenta stater.
Man kan ju fundera över varför man överhuvudtaget ska intressera sig för ett presidentval i ett land som lögnaktigt beskriver sig självt som en demokrati. En demokrati borde rimligen erkänna FN:s auktoritet, inte heller bör en demokrati ockupera andra länder utifrån ett sammelsurium av lögner. Och framför allt bör ett land som kallar sig själv för demokratiskt tillämpa de regler som man själva varit med och skapat som t.ex. Genèvekonventionen. Man bör inte heller tortera fångar i olagliga koncentrationsläger på Kuba och på andra hemligare ställen.
All denna skit stänker på den amerikanska presidenten oavsett vilken färgnyans vederbörande har i sin hy." -- Jinge
DN123 VG1 DBL1 Pol1 AB1 it
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Genialiskt initiativ! Jinge krossas av Jinge 2.0!!!
Hva får deg til å tro at det hadde blitt fred i Midt-Østen om Israel hadde tilbydt seg å gå tilbake til 1967 -grensene? Araberstatenes uttalte målsetning er å kaste Israel på havet. For å gjøre dette nødvendig, holder de palestinerne i sørgelige flyktningeleire. Palestinerne er vel nå de eneste av de som mista land etter andre verdenskrig som fortsatt er flyktninger. Hadde Finland gjort det samme, hadde de sagt at karelerne er et eget folkeslag, og plassert dem i flyktningeleire, for at alle skulle forstå hvor slemme russerne er! Palestinerne er arabere. De var knapt nok
definert som et eget folkeslag før det var nødvendig da araberne innså at de holdt på å miste Israel tilbake til jødene. Jordan, og for den del Syria, eller Saudi-Arabia, kunne ha tatt imot disse menneskene i 1948, om de virkelig hadde ønsket dem vel. Siden de samtidig fordrev og vinket farvel til omtrent like mange jøder i den muslimske verden ville det bare
ha vært snakk om et bytte av land. Men da hadde det jo ikke vært noen
pågående flyktningekatastrofe som de kunne skru på tåreverket om hver gang de skulle snakke om hvor slemme Israel er. Dessuten hadde de kanskje unngått å fortelle Israel at "nå kommer vi og tar dere!" ved et par anledninger, noe som hver gang har ført til nederlag i krig med nye landtap. 1967 som du snakker om var en av de gangene.
Skicka en kommentar