Jinges bakficka är nu portad från Bloggportalen utan någon förklaring! Jinge själv eller hans groupies med kommunister uppskattade visst inte att Jinges bakficka ger Jinge den medicin som han själv ordinerar. Hyckleri kallas sånt. Vänsterhyckleri!
Om du anser att kampen mot Jinges åsiktfascism ska fortsätta så hjälp till att sprida denna sida!
//Jinge 2.0
måndag 3 november 2008
Jinge 2.0: "Carl Hamiltons klavertramp i Halal-TV"
"Carl Hamilton har hamnat i korsdrag sedan han ilsknat till på ett par muslimska kvinnor som inte ville skaka hand med honom i samband med inspelningen av ett TV-program. Expressen: ”Den kända ekonomen och krönikören Carl Hamilton, 52, skulle medverka i SVT:s “Halal-tv”. Men redan innan intervjun hunnit börja skäller han ut programledare när de inte vill skaka hans hand. Personer som inte klarar av att skaka hand bör “bo en jordhåla”, enligt Hamilton… …Dalia Azzam Kassem, 22, hälsar genom att ta Hamilton i hand, men Cherin Awad, 23, och Khadiga Elkhabiry, 25, gör i stället en hälsning där de för sin hand till bröstet. – Det är så som vi tycker att man ska hälsa, enligt religionen, säger Khadiga Elkhabiry till Expressen. – Då tar han tag i min hand och säger: ”Du får faktiskt ta mig i handen! Passar det inte får ni åka hem till Iran!”” Jag skulle inte ha reagerat så själv, inte ens om jag var trött eller irriterad, samtidigt så blir jag inte speciellt förvånad. Hade en muslimsk man vägrat att hälsa på mig med handskakning så hade jag nog blivit irriterad däremot, men troligen hade jag försökt lägga band på min irritation. Men det är inte en enkel fråga och på ett sätt så tycker jag att det är bra att tidningarna gör ett nummer av saken. Den främsta orsaken till det är förstås att det sätter belysningen på ett handlande som förekommer bland religiösa muslimska kvinnor. Det är viktigt att känna till tycker jag. Det andra är förstås att det enligt svenska normer kan upplevas som oartigt. Själv har jag skakat hand med massor av muslimska män, och jag minns inte att någon av dessa har försökt undkomma min utsträckta högerhand.
| Men det är förstås en intressant händelse. Att Carl Hamilton reagerade och, enligt Expressen, ansåg att kvinnorna borde återvända till Iran är ett klaver- |
söndag 2 november 2008
Jinge 2.0: "Norge och Island bör akta sig för EU "
| "I dagarna har det stått en hel del i tidningarna om att islänningarna alltmer börjar tala om EU-medlemskap. Det är en rätt naturlig utveckling eftersom landet blivit rånat av kriminella bankirer. Islänningarna har fått se miljard efter miljard försvinna till olika öriken i Karibien och till länder som tillåter anonyma nummerkonton. Det är ett fåtal människor som berikat sig något alldeles oerhört på islänningarnas bekostnad, undra på att de hellre varit med i EU så att resten av Europa hade fått dela på förlusterna.
Hemma i Sverige ser vi hur vissa ledande politiker vill ha en ny omröstning om Euron i samband med riksdagsvalet 2010, och som vanligt ligger ”liberaler” i framkant. Argumenten är förstås den finansiella krisen, egentligen samma som på Island, med skillnaden att Sverige inte har förlorat tillnärmelsevis lika mycket, inte än i alla fall…
Men både islänningar och norrmän är frihets- Visserligen finns det säkerligen en grupp människor som anser att USA är världens främsta land, och som skulle göra vad som helst för att mörda irakier på löpande band. Vi har svenskar som enrollerat sig i den amerikanska armén, andra har tagit tjänst hos Blackwater eller liknande legostyrkor. Ser man till en del nykonservativa, nyliberala och fascistiska strömningar här i Sverige så finns det säkerligen något tusental som gärna skulle bli slaktare i uniform om de bara fick ge sig på muslimer. Men det är inte det största problemet, det största problemet är förstås den transatlantiska säkerhetszonen. Det är ett begrepp som främst högerpartier och fascister i Europa gärna talar om i tid och otid. Det bygger på ett resonemang om ondskans axelmakter och Al Qaida, d.v.s. ett antal teoretiska modeller och spöken framtagna av neokonservativa tankesmedjor i USA, ett |
resonemang som går ut på att i första hand muslimer vill döda alla amerikaner, och när det är gjort så tänker de ge sig på alla som inte omfattar Islam. Det är en alldeles osedvanligt otäck lögn eftersom den är precis likadan som den som ledde till förintelsen under andra världskriget. Man bygger upp ett avståndstagande och misstänkliggörande av 1,5 miljarder människor. En demonisering som helt och enbart går att bygga upp eftersom folk är okunniga. Det finns inte heller någon som motverkar denna okunskap. Idag eller imorgon kommer säkerligen den israeliska säkerhetstjänsten lansera en ny video med Usama bin Laden. Det gör de via MEMRI eller SITE Institute, organisationer som startats och drivs av staten Israel. Orsaken är förstås det amerikanska presidentvalet. Alla inrikespolitiska händelser i USA ackompanjeras normalt av att ”al Qaida” släpper ett antal hotfulla videos. Svenska tidningar rapporterar aldrig om vem det är i praktiken som spelar in och distribuerar dessa videos, självklart eftersom om läsarna var bättre informerade så gick det ju inte att sälja lösnummer på dessa falsarier. Visst, det är en brist på moral hos media, en brist som dessutom lönar sig. Vill norrmän och islänningar bli av med sin nationella bestämmanderätt och låta några få stora EU-länder bestämma allting så må de gå med i unionen. Vill de dessutom försörja någon miljon franska bönder så varsågod. Vi kommer själva att bli av med alltmer självbestämmanderätt. Våra fackföreningar hindras att agera på grund av EU-regler, vi får inte kalla en gurka för gurka om den är krokig, och vi kan inte heller stoppa genmanipulerade livsmedel vid våra gränser. Cancerframkallande ogräsbekämpningsmedel, som tidigare varit förbjudna i Sverige, är numera tillåtna. Och alla svenskar förväntas sitta med ett belåtet leende på läpparna när politikerna bygger upp en EU-armé och tvingar på Europas befolkning ett Lissabonfördrag som ingen vill ha. Jag hoppas och tror att norrmän och islänningar är klokare än så." |
Jinge 2.0: "Varför oroa sig?"
"Jag har skrivit om det förut och jag kan inte låta bli att halka in på ämnet igen. Jag oroar mig nämligen för valet i USA, och det är inte bara oro för att McCain ska vinna, det är också oro för vad som ska hända om/när Obama vunnit. Igår skrev jag om Dennis Lehanes nya bok, och om den rasism som kännetecknat det amerikanska samhället under alla år, då handlade det om upplopp i Boston, händelser med verklighetsbakgrund.
Skulle Barack Obama förlora presidentvalet så tror jag att det leder till upplopp, den s.k. Bradleyeffekten kan göra många ur USA:s fattiga afroamerikanska befolkning rejält ilskna och besvikna. Och ju starkare Obamas försprång blir desto fler rednecks planerar sannolikt attentat mot honom. De vill under inga omständigheter ha en färgad amerikansk president.
Möjligen är min oro obefogad, Secret Service har förhoppningsvis bra koll på säkerheten, men jag kan inte frigöra mig från onda aningar. Möjligen är jag en obotlig pessimist, jag vet inte. Inte heller tror jag att Barack Obama skulle bli mer än aningen bättre president än John McCain. Jag tror att det amerikanska samhället gör politiska makthavare till fångar i det egna systemet. Politik i USA är genomkorrumperad och man tar sig inte fram till Vita Huset utan att själv bli nedsolkad.
En sak som ligger nära mitt eget hjärta är förstås Mellanösternpolitiken. Nu har Israel sedan sextio år tillbaka ägnat sig åt etnisk rensning och ett ständigt mördande av palestinier. De olagliga bosättningarna expanderar i en aldrig tidigare skådad takt. Det visar sig dessutom att svenska företag äger företag på den ockuperade Västbanken, och nu senast att Ian Wachtmeister låter ett israeliskt företag tillverka delar av deras produkter i en illegal bosättning.
Jag tvivlar starkt på att Barack Obama kommer att göra någon skillnad för palestinierna. Det verkar som om de ska glömmas bort till förmån för apartheidstaten Israel. Det enda raka hade givetvis varit att en amerikansk president skulle meddela Israel att allt ekonomiskt och militärt stöd upphör 1/6 2009 och att USA, EU och FN sänder 50 000 beväpnade soldater för att befästa en demilitariserad zon på 1967 års stilleståndslinje.
Världssamfundets ekonomiska muskler borde efter det datumet användas till att ge palestinierna en fungerande infrastruktur efter så många års förtryck. Sedan bör man också tvinga Israel att betala ett mycket högt krigsskadestånd. Men ingenting i den vägen kommer att ske. Frågan är sedan många år en ickefråga i USA eftersom apartheidstaten fått något slags heligt skimmer bland de tokkristna, och de är inte få i Amerikas förenta stater.
Man kan ju fundera över varför man överhuvudtaget ska intressera sig för ett presidentval i ett land som lögnaktigt beskriver sig självt som en demokrati. En demokrati borde rimligen erkänna FN:s auktoritet, inte heller bör en demokrati ockupera andra länder utifrån ett sammelsurium av lögner. Och framför allt bör ett land som kallar sig själv för demokratiskt tillämpa de regler som man själva varit med och skapat som t.ex. Genèvekonventionen. Man bör inte heller tortera fångar i olagliga koncentrationsläger på Kuba och på andra hemligare ställen.
All denna skit stänker på den amerikanska presidenten oavsett vilken färgnyans vederbörande har i sin hy." -- Jinge
DN123 VG1 DBL1 Pol1 AB1 it
Skulle Barack Obama förlora presidentvalet så tror jag att det leder till upplopp, den s.k. Bradleyeffekten kan göra många ur USA:s fattiga afroamerikanska befolkning rejält ilskna och besvikna. Och ju starkare Obamas försprång blir desto fler rednecks planerar sannolikt attentat mot honom. De vill under inga omständigheter ha en färgad amerikansk president.
Möjligen är min oro obefogad, Secret Service har förhoppningsvis bra koll på säkerheten, men jag kan inte frigöra mig från onda aningar. Möjligen är jag en obotlig pessimist, jag vet inte. Inte heller tror jag att Barack Obama skulle bli mer än aningen bättre president än John McCain. Jag tror att det amerikanska samhället gör politiska makthavare till fångar i det egna systemet. Politik i USA är genomkorrumperad och man tar sig inte fram till Vita Huset utan att själv bli nedsolkad.
En sak som ligger nära mitt eget hjärta är förstås Mellanösternpolitiken. Nu har Israel sedan sextio år tillbaka ägnat sig åt etnisk rensning och ett ständigt mördande av palestinier. De olagliga bosättningarna expanderar i en aldrig tidigare skådad takt. Det visar sig dessutom att svenska företag äger företag på den ockuperade Västbanken, och nu senast att Ian Wachtmeister låter ett israeliskt företag tillverka delar av deras produkter i en illegal bosättning.
Jag tvivlar starkt på att Barack Obama kommer att göra någon skillnad för palestinierna. Det verkar som om de ska glömmas bort till förmån för apartheidstaten Israel. Det enda raka hade givetvis varit att en amerikansk president skulle meddela Israel att allt ekonomiskt och militärt stöd upphör 1/6 2009 och att USA, EU och FN sänder 50 000 beväpnade soldater för att befästa en demilitariserad zon på 1967 års stilleståndslinje.
Världssamfundets ekonomiska muskler borde efter det datumet användas till att ge palestinierna en fungerande infrastruktur efter så många års förtryck. Sedan bör man också tvinga Israel att betala ett mycket högt krigsskadestånd. Men ingenting i den vägen kommer att ske. Frågan är sedan många år en ickefråga i USA eftersom apartheidstaten fått något slags heligt skimmer bland de tokkristna, och de är inte få i Amerikas förenta stater.
Man kan ju fundera över varför man överhuvudtaget ska intressera sig för ett presidentval i ett land som lögnaktigt beskriver sig självt som en demokrati. En demokrati borde rimligen erkänna FN:s auktoritet, inte heller bör en demokrati ockupera andra länder utifrån ett sammelsurium av lögner. Och framför allt bör ett land som kallar sig själv för demokratiskt tillämpa de regler som man själva varit med och skapat som t.ex. Genèvekonventionen. Man bör inte heller tortera fångar i olagliga koncentrationsläger på Kuba och på andra hemligare ställen.
All denna skit stänker på den amerikanska presidenten oavsett vilken färgnyans vederbörande har i sin hy." -- Jinge
DN123 VG1 DBL1 Pol1 AB1 it
lördag 1 november 2008
Jinge 2.0: "Dags att avgå Sahlin!"
"Nu berättar tidningarna att Sahlinaffären fortsätter, nu med en ny halvpudel. Miljöpartiet har en gång för alla slagit fast att det inte blir något samarbete med vänsterpartiet, personligen har jag mycket svårt att tänka mig att de gripit detta helt ur luften.
AB: ”Socialdemokraternas väljarstöd rasar. Nu tar Mona Sahlin på sig skulden. – Jag har varit klantig, säger hon. I går fick Mona Sahlin veta att motsvarande 340 000 väljare övergett hennes parti sedan september. Dessutom har förhandlingarna om ett samarbete mellan socialdemokraterna och vänsterpartiet brutit samman ännu en gång. Vänsterledaren Lars Ohly har ställt ett ultimatum – antingen kommer vi överens inom två veckor eller inte alls. En pressad och självkritisk Mona Sahlin mötte i går sin partistyrelse för att försöka reda ut stormen.”
Till förstone kan det verka insiktsfullt av henne att ta på sig skulden och säga att hon har varit klantig. Tyvärr så är denna klantighet ett mönster när det gäller Mona Sahlins politiska liv. Hur många gånger Sahlin hävdat att hon varit klantig vet inte jag, men hon sade det om Tobleroneaffären, kontokortsaffären, parkeringsböterna och skulderna som hade gått iväg till kronofogden. Nu har hon återigen klantat sig.
Det är självklart att partiets opinionssiffror störtdyker, och ännu har inte socialdemokraterna nått botten. Den här affären kommer att rulla vidare som ett självspelande piano och den avslutas troligen inte förrän en ny partiledare är utsedd för partiet. Det är lite lustigt, socialdemokratiska bloggare har beskyllt undertecknad för att driva röstande till Sverigedemokraterna, jag som har en blogg som läses av omkring 3-4000 människor per dag. Aftonbladet, Dagens Nyheter, Expressen, Svenska Dagbladet, Rapport, Nyheterna, Aktuellt, Sveriges Radio och alla andra tidningar tycks vara marginaliserade.
Det visar möjligen på den socialdemokratens eget bristande omdöme, det är f.ö. en i raden av sossar som sagt att partiet inte längre bör hålla sig till demokratisk socialism. Jag blir inte ett uns smickrad över dennes påhopp, jag tycker bara att det är pinsamt och möjligen signifikant för socialdemokratin.
Dessutom har Lars Ohly försatt sig i en intressant situation. Han har tidigare sagt att (v) inte ställer ultimativa krav, nu har han sagt att man avbryter diskussionerna om två veckor om man inte kommer till ett resultat. Det är givetvis bra att han är tydlig på den punkten, problemet är att två veckor är en utomordentligt kort tid. Har den nya Sahlinaffären slutat rulla då? Jag tvivlar på det. Men det är nog inte mycket vänsterpartiet kan göra åt den saken, det tarvas troligen en extrainsatt partikongress hos (s) för att lösa problemet." -- Jinge
AB DN123 SvD123 it
Jinge 2.0: "Silvias dåliga omdöme"
"Idag går Ekots lördagsintervju att lyssna till på nätet redan innan den sänts i radio. Orsaken är att den är inspelad, i normala fall är den direktsänd.
Gäst i lördagsintervjun var drottning Silvia och hon talade som förväntat en hel del om barnens rättigheter, men i slutet av intervjun så beklagade hon sig över att kungafamiljen inte fick uttala sig i politiska frågor. Hon sade att, om hon blev kung för en dag, så skulle hon ändra det. I ärlighetens namn så var det Tomas Ramberg som formulerade frågan på det sättet.
Hon beklagade sig i alla händelser över att hon och hennes make inte får säga vad de tycker om saker och ting, och hon verkade helt bortse från orsaken. Det verkar som hon inte har förstått den gällande lagstiftningen och därmed förutsättningarna för att vi idag dras med en så otidsenlig företeelse som monarki.
Hon beskrev Internet på ett intressant sätt, dels var det snabbt och hade många fördelar, samtidigt är det ett ”svart hål”. Hon blev maximalt självupptagen och distanslös när frågan om vargens vara eller icke vara kom upp i slutet av programmet, hon uttryckte då förvåning över att författaren Kerstin Ekman kunde uttala sig om vargen, menande att hon ju inte kan vara expert som hennes make, även om orden inte föll just så.
Hur det kommer sig att drottningen tror att kungen skulle vara mer kunnig i vargfrågan än Kerstin Ekman begriper jag inte. Hon kanske tror det, men det visar tydligt på att kungafamiljen ska ha munkavle, annars hoppar grodorna fritt. Varför författare inte får ha åsikter i vargfrågan medan uppenbarligen kungen har det framgick inte. Det är också lite av problemet med kungafamiljen. De ska säkert ha frågorna i förväg och de ska tituleras på ett förutbestämt sätt.
Visserligen ska man vara rädd om fornlämningar och skydda dem så mycket som möjligt, men den här sortens fornlämning bör vi givetvis göra oss av med så fort vi kan. Jag har flera gånger sagt att det vore lämpligt att göra familjen till guider på de slott som svenska staten äger, jag blev mer övertygad efter att ha lyssnat på intervjun.
Dessutom ger det ett märkligt intryck när Tomas Ramberg, som i normala fall är en mycket listig intervjuare, plötsligen tvingas att sitta och använda hennes titel i hart när varje fråga. Skulle jag vara kung för en dag så skulle jag pensionera kungafamiljen direkt och införa republik. Och hovsamma intervjuer kan vi klara oss utan." -- Jinge
AB Newsdesk SDS Dagen it
Gäst i lördagsintervjun var drottning Silvia och hon talade som förväntat en hel del om barnens rättigheter, men i slutet av intervjun så beklagade hon sig över att kungafamiljen inte fick uttala sig i politiska frågor. Hon sade att, om hon blev kung för en dag, så skulle hon ändra det. I ärlighetens namn så var det Tomas Ramberg som formulerade frågan på det sättet.
Hon beklagade sig i alla händelser över att hon och hennes make inte får säga vad de tycker om saker och ting, och hon verkade helt bortse från orsaken. Det verkar som hon inte har förstått den gällande lagstiftningen och därmed förutsättningarna för att vi idag dras med en så otidsenlig företeelse som monarki.
Hon beskrev Internet på ett intressant sätt, dels var det snabbt och hade många fördelar, samtidigt är det ett ”svart hål”. Hon blev maximalt självupptagen och distanslös när frågan om vargens vara eller icke vara kom upp i slutet av programmet, hon uttryckte då förvåning över att författaren Kerstin Ekman kunde uttala sig om vargen, menande att hon ju inte kan vara expert som hennes make, även om orden inte föll just så.
Hur det kommer sig att drottningen tror att kungen skulle vara mer kunnig i vargfrågan än Kerstin Ekman begriper jag inte. Hon kanske tror det, men det visar tydligt på att kungafamiljen ska ha munkavle, annars hoppar grodorna fritt. Varför författare inte får ha åsikter i vargfrågan medan uppenbarligen kungen har det framgick inte. Det är också lite av problemet med kungafamiljen. De ska säkert ha frågorna i förväg och de ska tituleras på ett förutbestämt sätt.
Visserligen ska man vara rädd om fornlämningar och skydda dem så mycket som möjligt, men den här sortens fornlämning bör vi givetvis göra oss av med så fort vi kan. Jag har flera gånger sagt att det vore lämpligt att göra familjen till guider på de slott som svenska staten äger, jag blev mer övertygad efter att ha lyssnat på intervjun.
Dessutom ger det ett märkligt intryck när Tomas Ramberg, som i normala fall är en mycket listig intervjuare, plötsligen tvingas att sitta och använda hennes titel i hart när varje fråga. Skulle jag vara kung för en dag så skulle jag pensionera kungafamiljen direkt och införa republik. Och hovsamma intervjuer kan vi klara oss utan." -- Jinge
AB Newsdesk SDS Dagen it
Jinge 2.0: "Per Gudmundson och Josefin Brink"
"Idag skriver Per Gudmundson en artikel i SvD med rubriken: ”Har Josefin Brink släppt strippstången eller inte?” En sådan rubrik skulle knappast förekomma i en kvällstidning, men i Svenska Dagbladet får den passera.
Igår försökte jag göra mig lustig över Per Gudmundz, ett fiktivt dansband. Orsaken var att samme ledarskribent uppenbarligen är intresserad av dansbandsmusik vilket må vara tillåtet. Jag har nu läst igenom hans artikel tre gånger för att försöka förstå i vilket sammanhang han berättar om Josefins bakgrund. Han får fram att hon försörjt sig som strippa, att hon fick socialbidrag, att hon drack för mycket, att hon är lesbisk, men slutklämmen gör mig förbryllad. Han skriver att det är dags för henne att resa sig upp.
Jag har aldrig träffat henne, men jag känner många som gjort det och de talar om en ung kvinna med mycket skinn på näsan. Det jag har läst från hennes penna har alltid varit både intressant och läsvärt, och det är kanske där skon klämmer?
Per i SvD: ”Tvivelsutan kan vänsterpartiets sympatisörer både förlåta och förstå. Även i en bredare väljarkrets torde Brinks berättelse väcka medkänsla. Vem har inte gjort dåligheter? Vem älskar inte den kämpe som reser sig på nio? Vem lyssnar inte på den som av egen erfarenhet kan varna för livets skuggsidor?”
Nu när Per Gudmundson kräkts upp sin avsky inför sådant som han anser vara förkastligt, är det då dags att skriva om en moderatkvinna med samma sorts erfarenheter, och som har gjort en betydligt djupare dykning bland livets skuggsidor? Eller är Gudmundson okunnig om vem det skulle tänkas vara? Då kan han kontakta mig så ska jag tipsa om vem han kan beskriva så måleriskt på ledarsidan nästa vecka.
Eller om han är osäker, sök på den här hemsidan efter hennes namn och se hur man kan behandla politiska meningsmotståndare som gjort misstag och sedan kommit igen."
Per Gudmundson i SvD it
Igår försökte jag göra mig lustig över Per Gudmundz, ett fiktivt dansband. Orsaken var att samme ledarskribent uppenbarligen är intresserad av dansbandsmusik vilket må vara tillåtet. Jag har nu läst igenom hans artikel tre gånger för att försöka förstå i vilket sammanhang han berättar om Josefins bakgrund. Han får fram att hon försörjt sig som strippa, att hon fick socialbidrag, att hon drack för mycket, att hon är lesbisk, men slutklämmen gör mig förbryllad. Han skriver att det är dags för henne att resa sig upp.
Jag har aldrig träffat henne, men jag känner många som gjort det och de talar om en ung kvinna med mycket skinn på näsan. Det jag har läst från hennes penna har alltid varit både intressant och läsvärt, och det är kanske där skon klämmer?
Per i SvD: ”Tvivelsutan kan vänsterpartiets sympatisörer både förlåta och förstå. Även i en bredare väljarkrets torde Brinks berättelse väcka medkänsla. Vem har inte gjort dåligheter? Vem älskar inte den kämpe som reser sig på nio? Vem lyssnar inte på den som av egen erfarenhet kan varna för livets skuggsidor?”
Nu när Per Gudmundson kräkts upp sin avsky inför sådant som han anser vara förkastligt, är det då dags att skriva om en moderatkvinna med samma sorts erfarenheter, och som har gjort en betydligt djupare dykning bland livets skuggsidor? Eller är Gudmundson okunnig om vem det skulle tänkas vara? Då kan han kontakta mig så ska jag tipsa om vem han kan beskriva så måleriskt på ledarsidan nästa vecka.
Eller om han är osäker, sök på den här hemsidan efter hennes namn och se hur man kan behandla politiska meningsmotståndare som gjort misstag och sedan kommit igen."
Per Gudmundson i SvD it
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
